Bloggen

Ruhi Tyson om att synliggöra yrkesklokhet och bildningsdidaktik

Ruhi Tyson om att synliggöra yrkesklokhet och bildningsdidaktik

Ruhi Tyson, fotograf Christian Habetzeder.

Ruhi Tyson, medarbetare vid WLH, disputerade 6 mars 2017 med avhandlingen “The Rough Ground: Narrative explorations of vocational Bildung and wisdom in practice.” vid pedagogiska institutionen, Stockholms universitet.

Du kan läsa mer om avhandlingen och en intervju med Ruhi i Skolvärlden (klicka här)

Vi är glada och stolta över det mycket positiva mottagande Ruhis avhandling och artiklar fått. En av hans artiklar (‘The didactics of vocational bildung: how stories matter in VET research’ (Vol 3) har blivit vald till en av de bästa artiklarna publicerad i Journal of Vocational Education and Training under 2016.

 

 

Bloggen

Angående behörighet för anställning som förskolechef/rektor

Angående behörighet för anställning som förskolechef/rektor

För en tid sen blev jag uppringd av först en tjänsteman från Stockholms kommun och en vecka senare av en tjänsteman i Södertälje kommun. Deras frågor var oroande.

De hade båda frågor om waldorfförskollärarutbildningen och om den kan räknas som pedagogisk utbildning och därmed ge behörighet att anställas som förskolechef.

I skollagen står det att för att kunna anställas som förskolechef (eller rektor) ska man ha förvärvat pedagogisk insikt genom pedagogisk utbildning och pedagogisk erfarenhet (2 kap. 11§ skollagen 2010:800).

Skolinspektionen har i en promemoria från 2014 (PM 2014-0402) skrivit en rekommendation som innebär att ”pedagogisk utbildning” ska tolkas så att man har 30 högskolepoäng i pedagogik. Detta ska ses om en riktningsgivande rekommendation och är alltså inte lagtext. Denna promemoria och just denna rekommendation hade de två tjänstemännen dock tagit fasta på. De ställde sig alltså tveksamma till att godkänna att waldorfförskollärare ska kunna anställas som förskolechefer, något som skulle kunna få allvarliga konsekvenser för flera waldorfförskolor.

Med anledning av detta vände jag mig först till Skolinspektionens rättschef. Hen framhöll att promemorian bara var en tolkning och rekommendation och att det är upp till kommunerna att välja hur de vill tillämpa lagen. Skolinspektionen var inte villig  att förtydliga något gällande waldorfutbildningarna i promemorian. Hon hänvisade mig vidare till Utbildningsdepartementet.

Häromdagen (9/6) kom så ett klargörande från Utbildningsdepartementet. Man kan där inte gå in på hur myndigheter tolkar lagtext – det vore ministerstyre och är inte tillåtet i Sverige. Man lägger sig alltså inte i Skolinspektionens promemoria. Det framgår dock av departementets svar att lagstiftarens intention stödjer att man tolkar skollagens skrivning på så sätt att även waldorfförskollärarutbildning ska anses vara pedagogisk utbildning och därmed tillsammans med pedagogisk erfarenhet ge behörighet att anställas som förskolechef. Man har för närvarande inte för avsikt att ändra på den bestämmelsen.

I departementets svar står vidare att om en kommun i samband med tillsyn fattar ett för en waldorfförskola negativt beslut kring detta kan huvudmannen överklaga beslutet hos förvaltningsrätten för att få en överprövning av tillsynsärendet.

Jag är lättad över att detta besked har kommit före sommaren. Jag hoppas att det innebär att kommunerna, i första hand nu Södertälje och Stockholm, beaktar detta uttalande när de tolkar lagtexten. Den förskolechef/huvudman som önskar en kopia av svaret från Utbildningsdepartementet är välkommen att kontakta mig. Svaret kan vara ett stöd i samband med en tillsyn.

 

13/6 2016

Caroline Bratt

 

Bloggen

Första hösten med Itslearning

Första hösten med Itslearning

Första hösten med Itslearning – WLH:s nya lärplattform

När jag började på Waldorflärarhögskolan skedde mycket av kontakten med studenter, uppgiftsinlämning och återkoppling via mail. Information lades upp på hemsidan men var inte helt lätt att hitta. Information som skulle ut tog olika vägar. Beslutet om att satsa på en lärplattform fattades och vi var alla med och tyckte till och provade olika varianter. Vi kom fram till att Itslearning var tydligast och bäst passade våra önskemål och behov.

Många skolor och högskolor arbetar med lärplattformar. Där har man möjlighet att samla information, resurser och material som rör utbildningen. Det blir en samlad kontaktyta mot studenterna istället för flera. I lärplattformen finns bl.a. meddelandefunktion och kalenderfunktion utöver den kursinformation som läggs in.

I början tänkte jag nog att det skulle bli en faslig massa jobb. Att allt det där som jag hade i mappar på datorn, i pärmar i hyllan och i högar på min arbetsplats plötsligt skulle samlas på ett ställe. Och jag skulle ordna in det i en form som någon annan bestämt.

Vi som arbetar på WLH började med att gå kurs under våren och sedan långsamt men säkert bekanta oss med strukturer och funktioner i den nya lärplattformen. När vi kom tillbaka från semestern skulle allt läggas upp och stoppas in. Scheman skulle läggas in och studie-handledningar skulle upp. Och allt möjligt annat. Efter att ha fått klart för mig hur det fungerade, någorlunda, och fått möjlighet att öva tillsammans med mina kollegor märkte jag till min glädje att det verkligen fungerade. Kurserna fick en struktur, jag fick ordning på allt material och alla uppgifter. Och dessutom underlättar den kontakten med studenterna. En tydlig och enkel lärplattform med många möjligheter. Jag upptäcker hela tiden nya. Känner mig stolt och lite mallig över att kunna länka något i ett anslag så att studenterna kan klicka sig direkt dit.

Vi tänkte nog också till en början att det skulle ta tid för studenterna. Tid att lära sig, vänja sig och liksom byta spår. Men studenterna har överraskat oss med att lära sig fortare än vi. Och vara positiva. Vi får glada tillrop under våra utbildningshelger och studenterna rör sig lätt mellan de olika ytorna i plattformen och använder dess funktioner. WLH har genom Itslearning gått in i en ny tid. För de flesta studenter innebär det ökad tillgänglighet men för några innebär det motsatsen. I de fall måste vi kompensera och hjälpa till så gott vi kan.

Jag har fortfarande kvar mina pärmar men högarna på skrivbordet har märkbart minskat.

Åsa Månsson

Utbildningsansvarig, klasslärarutbildningen

 

Bloggen

Angående kommande UKÄ-tillsyn

Angående kommande UKÄ-tillsyn

Angående kommande UKÄ-tillsyn

I och med att WLH 2012 genom regeringsbeslut beviljades studiemedelsrätt (CSN) ställdes vi under statlig tillsyn. Det var då Högskoleverket som skulle utöva tillsynen. Högskoleverket har sen dess omvandlats och det är nu Universitetskanslersämbetet (UKÄ) som ska utöva tillsyn.
Eftersom WLH inte har haft tillsyn förut och eftersom UKÄ inte har en färdig modell för hur tillsyn ska utövas över en institution som WLH var det viktigt att tillsammans se över förutsättningar och möjliga tillsynsmodeller. WLH är ju speciellt på så sätt att vi inte är en ackrediterad högskola med examensrätt, men ändå bedriver förskollärar/lärarutbildning som genom särskild skrivning i lag/förordning ger behörighet att arbeta i waldorfpedagogisk verksamhet.
Onsdag 19/8 var Karl Larsson och jag därför på ett första möte med tjänstemän på UKÄ. Syftet med mötet var att få en tydligare bild av vad en tillsyn kommer att innebära, dvs. hur den kommer att gå till, vad som kommer att bedömas, samt att få en uppfattning om eventuell tidpunkt för tillsyn.
Vi uppfattade vid mötet förståelse för de speciella förutsättningar som råder för WLH. WLH är en liten organisation som genom politiskt beslut fått ett särskilt uppdrag att utbilda förskollärare och lärare till de waldorfpedagogiska verksamheterna, trots att vi inte har ackrediterade utbildningar. WLH måste inte följa de vanliga examensordningarna för förskollärare/lärare, men har samtidigt skyldighet att hålla en kvalitet som anses rimlig för förskollärar/lärarutbildning. WLH:s vilja att utveckla utbildningarna var en starkt bidragande orsak till att offentlig finansiering beviljades.
UKÄ informerade att man planerar att påbörja en tillsyn av WLH i slutet av 2015 och att processen beräknas ta ca 6 månader. Tillsynen syftar till att följa upp att WLH lever upp till kraven som följde med beslutet om finansiering och till att hjälpa oss att identifiera och arbeta med utvecklingsområden.

Tillsynen kommer att bestå av två delar:
1. Den ena delen är mer strikt juridisk och görs av jurister på UKÄ.  Den innebär att man bland annat kontrollerar att vi har de dokument vi är skyldiga att ha (såsom programöversikter, kursplaner, policydokument etc), att våra studenters rättigheter säkras och att vi har lärare med särskilt utbildningsansvar över de olika utbildningarna.
2. Den andra delen är en granskning av kvaliteten på utbildningarna. Den granskningen samordnas av tjänstemän på UKÄ, men utförs framför allt av 2-3 externt tillsatta bedömare. Dessa är personer med bakgrund från universitet/högskola och erfarenhet av bedömningsarbete. I vårt fall även med särskild kunskap om pedagogiska utbildningar. Vi får inte vara med och tillsätta dessa personer, men ges tillfälle att yttra oss till förslagen.

Man kommer bland annat att titta på:
•    det interna kvalitetsarbetet (nuläge, problemidentifiering, åtgärder).
•    samstämmigheten mellan programöversikter, kursplaner, studiehandledningar och studenters resultat. Det vill säga att det studenterna lär sig ska hänga ihop med lärandemål. Lärandemålen ska i sin tur vara relevanta för den utbildning man går.
•    examinationsuppgifter och variation i examinationsformer.
•    lärarnas kompetens.
•    innehåll och upplägg av kurser.
•    progression i utbildningarna.
•    litteratur.
•    genomströmningen av studenter. Det vill säga hur många av de studenter som faktiskt påbörjar utbildningarna genomför dem och får utbildningsbevis.
•    antagningskriterier.
•    studiernas reella omfattning och nivå i förhållande till hur de angetts.

Vi har utifrån de resurser vi har arbetat för att bygga upp en organisation och utbildningar som ska kunna gå igenom en granskning. Det återstår dock en hel del arbete och vi måste vara kloka i hur vi prioriterar vad vi ska lägga resurser på.
Vi räknar med att tillsynen kommer att uppmärksamma områden som vi behöver bli bättre inom, vilket är bra. Vi räknar också med att områden där vi håller god kvalitet får erkännande, vilket i sin tur har stor betydelse för fortsatt finansiering och ett bredare erkännande av waldorfutbildning. Detta är på längre sikt avgörande för att vi ska få behålla de särskilda behörighetsregler som nu gäller.

Caroline Bratt
Rektor, WLH

Bloggen

Om ett SNS-seminarium om vinster i välfärden

Om ett SNS-seminarium om vinster i välfärden

Vinster i välfärden, seminarium på SNS 25/11

I ett fullpackat auditorium på SNS inledde civilminister Ardalan Shekarabi ett seminarium med att citera ur professor Bo Rothsteins bok ”Vad bör staten göra?” om den sk kommunarresten, som gjorde att medborgare kunde behöva hålla sig inom en kommuns gränser i upp till ett år i väntan på operation på tillbörligt sjukhus. Detta illustrerar två saker, dels frågans räckvidd (regeringen försöker nu greppa tag om välfärdssektorn i sin helhet, dvs omkring en tredjedel av Sveriges BNP eller annorlunda uttryckt vård, skola och omsorg över huvud taget), dels frågans komplexitet (staten skall se till att välfärd finns på likvärdiga och rättvisa villkor, men utan individens perspektiv körs över, och helst inte civilsamhällets heller). I statliga välfärdssystem finns det risk för att individens behov får stryka på foten för statens.

För skolans del är det en framtidsfråga av stora mått eftersom den inte bara handlar om vilka aktörer som i framtiden kommer att verka inom skolans område (stora koncerner, små föräldrakooperativ, idéburna verksamheter etc) utan även om hur sektorn kommer att styras. Den rödgröna regeringen är ganska överens om att spelreglerna för skolan idag bygger på marknadens spelregler, och att det inte alltid blivit så bra. I konkurrens med varandra tävlar dagens aktörer om elever, vilket i sin tur har antagits vara bra för skolan i sin helhet, eftersom konkurrensen skall skapa ett tryck på aktörerna att vara så bra skolor som möjligt. De som inte är tillräckligt bra får se sig slås ut. Ministern menade att denna modell nu nått vägs ände, eftersom de ursprungliga ambitionerna om ett mer småskaligt, pedagogiskt och idealistiskt drivet mångfaldslandskap fått se sig omsprungna av multinationella företag som istället industrialiserar, standardiserar och underordnar skolan företagslogik i syfte att skapa vinster. Kort sagt, i privata välfärdssystem finns det risk för att individens behov får stryka på foten för företagets.

Vad man nu gör är att man tillsätter en utredning som till 2016 skall presentera åtgärder för att komma tillrätta med de negativa effekterna av marknadsstyrning inom välfärdsområdet, samtidigt som mångfalden skall värnas och professionernas autonomi skall stärkas. Den nya styrningen skall nå bortom NPM. Men inte nog med det, den skall också leda till förbättringar av välfärden över huvud taget eftersom den till skillnad från den gamla skall vara kvalitetsdrivande. Precis som i 1990- talets början saknas alltså inte ambitioner för välfärden.

De åtgärder utredningen undersöker är bl a styrning genom verksamhetsinriktade syftesparagrafer för privata aktörer, SVB- bolagsformen, golv för personaltäthet, meddelarskydd, redovisningskrav på enhetsnivå, hinder för skatteplanering, viktning av LOV till ickekommersiella aktörer och att begränsa de administrativa pålagorna för professionen. Allt detta låter ju bra, och även om det i första hand är åtgärder som riktar in sig på begränsandet av vinstintresset så finns ju åtminstone en sak som talar för att professionen kommer att uppvärderas. Man kan också tänka sig att begränsningar av vinstintresset indirekt leder till att mångfalden stärks, eftersom det helt enkelt blir lättare för icke vinstdrivna aktörer att hävda sig.

Problemet är bara att ingen, förutom ekonomen Jonas Vlachos som åtminstone hann antyda att så var fallet, tycktes villig att tala om elefanten i rummet, nämligen kvalitetsbegreppet. Det är idiotiskt att framstå som att man skulle vara emot kvalitet, men det är egentligen betydligt svårare att vara för kvalitet eftersom det är mångfacetterat, i viss mån subjektivt, öppet för tolkningar och notoriskt svårt att nagla fast. Trots det hördes krav på ”statligt framtagna, nationella och enhetliga mätinstrument” (komvuxrektor), att ”det är för abstrakt att säga att skattekronor inte får gå till vinst, man måste titta på konkreta kvalitetsindikatorer och kostnadsjämförelser” (ekonomen Henrik Jordahl, de konkreta indikatorerna ifråga var bl a kundnöjdhet med att själv få välja när man gick och lade sig på äldreboende och anställdas medvetenhetsnivå om företagets managementstruktur) och slutligen att ”det behövs mer mätning för att kunna ta tillvara på engagemang genom att belöna kompetens och bestraffa inkompetens” (Capios vd Thomas Berglund).

På grund av kvalitetens svårfångade karaktär kännetecknas kvalitetsindikatorerna med nödvändighet av ett par saker: de har en tendens att bli mer och mer detaljerade och de har en tendens att blir fler. De blir alltså styrande. Och för den som till äventyrs hade glömt det bygger NPM som styrmodell på att kvalitetsindikatorer finns till hands för att mäta måluppfyllelse. I skolans fall (nationella prov, betyg, bedömningar, skriftliga omdömen, dokumentation av måluppfyllelse etc) är de nästan exakt samstämmiga med vad som lett till att lärarprofessionen dignar under en tung administrationsbörda och upplever sin autonomi kringskuren. Dessutom har de negativa återverkningar på mångfalden.

Vilket för oss tillbaka till grundekvationen: värnandet av mångfalden, stärkandet av professionernas autonomi, kvalitetsdrivande styrning.

Det försiktigt positiva jag tar med mig från seminariet är att ministern menade att olika rättsliga konstruktioner bör gälla för olika välfärdsområden, vilket kanske skulle kunna öppna för att man också försöker hitta vad Jonas Vlachos kallade ”optimala regleringar för olika organisationsformer”.

Civilminister Shekarabi har ett skickelsedigert uppdrag framför sig: han bör förklara hur regeringens nya styrmodell blir kvalitetsdrivande och tar sig bortom NPM.

Karl Larsson,
Utbildningsansvarig på WLH