I maj i år gick Britta Drakenberg helt oväntat bort natten mellan 6 och 7 maj. Hon hade alldeles nyss fyllt 75 år.
Måndag 6/5 deltog Britta i en konferens som vi hade här på WLH. Dagen avslutades med en festlig middag, då även Britta var med. Vi sade god natt till varandra vid tio på kvällen. Dagen efter fick vi veta att Britta hade gått bort i sömnen under natten. Vi var många som blev omskakade och chockade över att Britta plötsligt inte fanns bland oss.
Brittas beslut att börja på en waldorflärarutbildning 1996 kom att få stor betydelse för både henne själv och många runt omkring henne. Det var när hon precis hade avslutat den utbildningen som jag första gången träffade henne – hon skulle ha en period i biologi i min klass på Kristofferskolan. Inte långt därefter började Britta att arbeta som lärare i biologi och kemi på Ellen Keyskolan i Spånga. Hon kom också att arbeta med ledningsfrågor där. Britta blev skolan trogen i många år.
Parallellt med läraruppdraget blev hon tidigt engagerad i Waldorfskolefederationen. Hon blev del av styrelsen och så småningom ordförande där. Långt efter att hon avgick fortsatte hon arbeta för federationen och skolor som plötsligt behövde hjälp med svåra situationer.
Britta satt också i Waldorflärarhögskolans styrelse i många år – hon blev ledamot redan 2005. 2016 blev hon ordförande i stiftelsen. I och med att jag började på WLH 2006 blev min kontakt och mitt samarbete med Britta alltmer omfattande och nära. Det som började som arbetsgemenskap kom att bli en nära vänskap.
På WLH var det ju inte undervisning som Britta ägnade sig åt – det var mer övergripande frågor – utbildningsstrategier både i förhållande till skolor och myndigheter, budgetfrågor och inte minst också politiskt arbete. Britta var mycket delaktig och drivande i utbildningspolitiska sammanhang. Många är de möten som Britta och jag har haft med politiker och myndigheter. Vi deltog också flera gånger i seminarier i Almedalen.
Jag tänker att Britta på något sätt omfamnade både uppdraget och medarbetarna. Det fanns kollegialitet men också stark vänskap. Hon virvlade in här med väskor och sjalar, hon var på WLH varje vecka. Alltid glad och beredd att stödja där det behövdes stöd –och omtanke om andra fanns alltid med. Gott humör, roliga historier och dråpliga situationer är en sida. Men jag vill lyfta fram den intellektuella skärpan och kompetensen inom många områden – Britta kunde snabbt sätta sig in i stora frågor. Det var ju också en anledning till att många vände sig till henne för att får råd och hjälp. Det finns nog få som har haft så mycket kraft som Britta och på ett så enkelt och ödmjukt sätt handskats med den.
Almedalen 2023
Britta värnade verkligen ungdomar och hon ville att allt vi gör inom utbildning ska göra det bättre för ungdomarna i våra skolor och jag tror att hon i waldorfpedagogiken såg möjligheter att förverkliga den här önskan.
Britta blev 2014 också bli ledamot av styrelsen i Idéburna Skolors Riksförbund. Där kom hennes kunskaper om skola och utbildning och erfarenheter av utbildningspolitiskt arbete många till del.
Britta och jag kom att göra många resor tillsammans; bland annat Oslo, Wien, Falun, Helsingfors och Dala-Floda. Ibland arbetsresor, ibland nöjesresor. Den sista resan vi gjorde tillsammans var i april till Köpenhamn – vi fick lite tidig vår där, åt en god middag i Nyhavn. Och som alltid när man reste med Britta kom man hem med lite allt möjligt trevligt som man råkade handla för att andan föll på.
Britta var viktig för många. Men jag vet också att waldorfpedagogiken och alla de hon mötte i det sammanhanget betydde mycket för henne och spelade en viktig roll i hennes liv.
Det har snart gått sex månader sedan Britta lämnade oss. Tomrummet är stort. Jag och vi alla på WLH saknar henne så mycket. Våra varmaste tankar går till hennes familj där jag vet att saknaden är oändligt stor.
Caroline Bratt
Länk till de minnesord som publicerades i SvD finns här.