Birgitta Carlgren. Foto: Göran Sjölin (2014)
Birgitta Carlgren gick bort i maj 2021. Det har tyvärr dröjt ända till nu innan det kommer minnesord:
Birgitta Carlgren In memoriam
Birgitta Carlgren (22/7 1928 – 8/5 2021)
Birgitta Carlgren, som föddes i Stockholm 1928, visste tidigt, redan i småskolan, att hon ville blir lärare. Efter ett besök på Viggbyholmskolan visste hon också att hon önskade verka på en skola där konst och hantverk var självklara delar av skolan och det som eleverna skulle möta. Hon tänkte då att hon måste göra vad hon kunde för att starta en sådan skola.
Hon började på lärarutbildningen vid Stockholms högskola som det då hette. Vid ett möte i litterära föreningen i början av 50-talet träffade hon Frans Carlgren, som 1955 blev hennes man. Genom honom kom hon i kontakt med Kristofferskolan i Stockholm som då var i sin pionjärfas. Detta blev hennes ingång till antroposofin och waldorfpedagogiken som hon sen kom att arbeta med hela sitt liv. Birgitta tillbringade också en tid i Stuttgart för att utbilda sig inom waldorfpedagogik.
Efter några år på en gård på landet utanför Kungsängen flyttade familjen, med nu tre barn till Bromma. Det blev sen en flytt till Järna då Frans arbetade på Steinerseminariet där. 1990 kom familjen tillbaka till Bromma. Under hela den här tiden arbetade Birgitta fortsatt på Kristofferskolan. Hon kom att arbeta där i hela 40 år (1954–1994).
Birgitta var också under flera år medansvarig för klasstimmarna som hölls i Stockholm.
Birgitta blev efter att har undervisat till och från på Kristofferseminariet, år 1989 tillfrågad om att gå in i en mer ansvarsbärande roll där. Kristofferseminariet var den waldorflärarutbildning som 1980 grundades av framför allt lärare på Kristofferskolan, helt enkelt på grund av ett stort lärarbehov. Många waldorflärare mötte under sin utbildning Birgitta där och jag träffar ofta kollegor runtom som talar med värme om henne. Hon tog läraruppdraget på största allvar – elever var i skolan för att lära och utvecklas och det var lärarens ansvar att möjliggöra det.
Mitt första möte med Birgitta Carlgren ägde rum våren 1991 för ett samtal inför att jag skulle börja på just klasslärarutbildningen vid Kristofferseminariet. Redan i det första mötet lyste värme, humor, skärpa, bildning och kunskap fram. Hon lyckades förena saklighet, mänsklighet och omtanke. Under utbildningens gång fick vi ta del av hennes kunskaper inte minst i historia, religion och svenska. Det var också befriande och viktigt hur hon förhöll sig till antroposofin och waldorfpedagogiken; öppet, osentimentalt, ödmjukt och helt odogmatiskt samtidigt som det fanns en självklar förbundenhet med uppgiften som inte bara lärare utan just som waldorflärare. Som student och medmänniska gavs man kunskaper, möjligheter och frirum. Vi talar ibland om waldorfpedagogiken som en kulturimpuls. Jag tänker att Birgitta var en kulturbärare i ordets bästa bemärkelse. För mig personligen var hon på många sätt en förebild och avgörande för mitt val att efter klasslärarutbildningen fortsätta som waldorflärare och så småningom som waldorflärarutbildare.
Kristofferseminariet kom så småningom att utvecklas till Waldorflärarhögskolan. De senaste åren hade vi på WLH glädjen att få möta Birgitta regelbundet på det vi kallar onsdagskaffet. På onsdagskaffet samlas flera tidigare och nuvarande kollegor och Birgitta var en trogen deltagare. Vi som arbetar på WLH idag lutar oss mot det arbete som våra tidigare kollegor har gjort. Vi gör säkerligen mycket på andra sätt än de – så måste det vara – men det finns en gemensam förbundenhet med uppdraget att vilja skapa en bra lärarutbildning och i förlängningen bra förskolor och skolor för barn och elever. Att få ta del av Birgittas erfarenheter var viktigt och värdefullt och det var också viktigt för oss att Birgitta skulle känna att hon var en del av det som finns idag även om hon inte var verksam längre. Vi kommer att sakna henne på onsdagarna när vi så småningom återupptar onsdagskaffet efter pandemin. Jag – vi är också djupt tacksamma för allt hon har gjort för waldorfskolorna i Sverige och betytt för många personligen.
Jag har här försökt att ge några glimtar och förstår att det är mycket annat och mer som skulle kunna sägas om Birgitta och hennes långa liv. Det här är några personliga tankar som är en del av en mycket större bild.
Det är nu en tid sedan Birgitta gick bort; 8 maj 2021. Vi sänder våra varma tankar till familjen och vill att ni ska veta att vi är många som bär Birgitta med oss i ljust minne.
Caroline Bratt
Rektor Waldorflärarhögskolan