Riksförbundet Waldorfförskolornas Samråds och Waldorflärarhögskolans hedersomnämnande delas ut från och med 2025. RWS och WLH vill med detta hedersomnämnande lyfta fram personer eller organisationer som genom sitt arbete bidragit till att stödja de yngre barnens utveckling.
Det finns en lång förskoletradition i Sverige. Här finns också sedan länge en stark waldorfförskoletradition. Nästan alla barn i Sverige går idag i förskola – det är av största betydelse att alla dessa barn har goda år där. År av goda och värdefulla erfarenheter, som barnen inte alltid minns konkret, men som de ändå bär med sig och som blir en stadig grund att bygga vidare på.
WLH och RWS vill med detta hedersomnämnande lyfta fram personer eller organisationer som har verkat för att värna barndomen med allt vad det inrymmer av glädje, trygghet, lek, sinnesupplevelser, omsorg och lärande. I waldorfförskolan värnar man ett innerligt och varmt lugn, att arbeta i det lilla och närliggande och ha tillit till att det stora finns däri. Detta syns i det pedagogiska arbetet och i den fysiska miljön. Det är en del av den bildning som waldorfpedagogiken vill att barnen ska ges möjlighet att uppleva i förskolan och senare bygga vidare på i och efter skolan.
Hedersomnämnandet ges vartannat år till någon som verkat i eller för det waldorfpedagogiska sammanhanget. Vartannat år ges omnämnandet till en extern person eller organisation som har bidragit inte till just waldorfförskolan, men i den anda att man har verkat för att stärka barndomens plats i vårt samhälle. Det kan vara i direkt arbete med barn eller indirekt på andra sätt.
Mottagare 2025
2025 års hedersomnämnande går till Louise Ejefors, Göran Ekman och Gudrid Malmsten för deras långa, trogna och innerliga arbete inom den svenska waldorfförskolerörelsen.
Louise Ejefors kom till Sverige som 18-åring från Österrike och utbildade sig så småningom till waldorfförskollärare. Hon arbetade därefter som waldorfförskollärare och då även med ett övergripande ansvar för förskolan Lilla Ellen Key. Parallellt med det byggde hon utbildningen till waldorfförskollärare inom Rudolf Steinerseminariet Wärsta Gård. Det blev sedan stommen till den förskollärarutbildning som idag finns på Waldorflärarhögskolan i Bromma. Även föräldrar fick ta del av Louise kunskaper genom de föräldrautbildningar hon ansvarade för. Louise har även suttit i ett antal styrelser för waldorfförskolor och stöttat starten av nya waldorfförskolor.
Viljan att värna barns rätt till en trygg och glädjefull barndom var tydlig både i Louise arbete direkt med barnen och i arbetet med studenterna i förskollärarutbildningen. Hennes iakttagelseförmåga och varma humor kom också till uttryck i en stående kolumn i Forum för antroposofi, där hon gav läsarna glimtar från förskolans värld.
Louise har alltid med värme, medmänsklighet och som ett konkret stöd funnits till för barn, föräldrar, kollegor och studenter – och har även om det uppkommit svåra situationer kunnat ge kraft och stärka vilja till att gå vidare.
Göran Ekman hade en avgörande betydelse i skapandet av den waldorfförskollärarutbildning som grundades på Ståthöga i Norrköping. Genom sitt långa engagemang i styrelsen för Rudolf Steiner Förskoleseminariet kom Göran att, tillsammans med Anne Widmark och andra kollegor, under många år bära kursansvaret för förskollärarutbildningen där. Hans gedigna erfarenhet i trähantverk har varit ovärderlig för hans strävan att inspirera blivande waldorfförskollärare att våga lita till sina egna förmågor när det gäller hantverk. I de böcker han skrivit om skapande processer har hans grundsyn kommit till uttryck i text och bild.
När waldorfutbildningarna under ett antal år samverkade med Lärarhögskolan i Stockholm kom Görans erfarenhet av lärarutbildningen vid Linköpings universitet väl till pass. I mötet med den akademiska traditionen var Göran orädd i att värna hantverket och konstens egenvärde.
Som lärare i trähantverk är det i en anda av lugn öppenhet som han söker sig fram mellan form och karaktär. Klossar, djur och människor hämtar utgångspunkt i det som ges av träet självt. En aning av en karaktär täljdes in i trästycket, för att lämna utrymme till barnets fantasi att förfärdiga och skapa i leken.
Göran har förmågan att förstå betydelsen av aning och intention. I utbildningen har blivande förskolepedagoger fått lära sig att ge omsorg åt uttryck som ger flöde åt fantasins formförvandlande kraft.
Gudrid Malmsten utbildade sig tidigt till förskollärare. När hon senare valde den allmänna linjen vid Rudolf Steinerseminariet i Järna lärde hon känna den tidens stora waldorfpedagoger. Det var också därifrån hon fick frågan om att bygga upp en waldorfförskollärarutbildning vid Skillebyholm.
En stor del av sitt yrkesliv arbetade Gudrid på en waldorfförskola mitt i Stockholms innerstad. Självklart packades ryggsäcken varje dag för en promenad till parken. Där kokades gröt på stormkök och där fick barnen klättra i träd.
Under många år har Gudrid varit verksam i våra utbildningar. Genom sitt arbete med dockspel har hon, så befriat från prestationskrav, lyckats berika och inspirera till kreativitet. De senaste åren har Gudrid deltagit i skapandet av en utbildning för waldorfbarnskötare, vilket visat sig vara av stort värde för våra waldorfförskolor.
Gudrid värnar konsten och hantverket genom sinnlig närvaro och synbar enkelhet. Ett pedagogiskt material kan bestå av tre lådor – en med tyg , en med garn och ull och en med träbitar och stenar – man tager vad man haver och skapar. Hon har en omsorg om uttrycken som ger glädje och skönhet. Med sina färgstarka och personliga målningar har hon givit en bildvärld för förskolorna att inspireras av. Gudrid har en begåvning för att synliggöra andra människors förmågor och ser som en livsuppgift att skydda och berika barns världar.
I sina sammanhang skapar Gudrid en miljö som ger liv.