Bloggen

Vi uppmärksammar Louise Ejefors, Göran Ekman och Gudrid Malmsten

Vi uppmärksammar Louise Ejefors, Göran Ekman och Gudrid Malmsten

Riksförbundet Waldorfförskolornas Samråds och Waldorflärarhögskolans hedersomnämnande delas ut från och med 2025. RWS och WLH vill med detta hedersomnämnande lyfta fram personer eller organisationer som genom sitt arbete bidragit till att stödja de yngre barnens utveckling.

Det finns en lång förskoletradition i Sverige. Här finns också sedan länge en stark waldorfförskoletradition. Nästan alla barn i Sverige går idag i förskola – det är av största betydelse att alla dessa barn har goda år där. År av goda och värdefulla erfarenheter, som barnen inte alltid minns konkret, men som de ändå bär med sig och som blir en stadig grund att bygga vidare på.

WLH och RWS vill med detta hedersomnämnande lyfta fram personer eller organisationer som har verkat för att värna barndomen med allt vad det inrymmer av glädje, trygghet, lek, sinnesupplevelser, omsorg och lärande. I waldorfförskolan värnar man ett innerligt och varmt lugn, att arbeta i det lilla och närliggande och ha tillit till att det stora finns däri. Detta syns i det pedagogiska arbetet och i den fysiska miljön. Det är en del av den bildning som waldorfpedagogiken vill att barnen ska ges möjlighet att uppleva i förskolan och senare bygga vidare på i och efter skolan.

Hedersomnämnandet ges vartannat år till någon som verkat i eller för det waldorfpedagogiska sammanhanget. Vartannat år ges omnämnandet till en extern person eller organisation som har bidragit inte till just waldorfförskolan, men i den anda att man har verkat för att stärka barndomens plats i vårt samhälle. Det kan vara i direkt arbete med barn eller indirekt på andra sätt.

 

Mottagare 2025

2025 års hedersomnämnande går till Louise Ejefors, Göran Ekman och Gudrid Malmsten för deras långa, trogna och innerliga arbete inom den svenska waldorfförskolerörelsen.

Louise Ejefors kom till Sverige som 18-åring från Österrike och utbildade sig så småningom till waldorfförskollärare. Hon arbetade därefter som waldorfförskollärare och då även med ett övergripande ansvar för förskolan Lilla Ellen Key. Parallellt med det byggde hon utbildningen till waldorfförskollärare inom Rudolf Steinerseminariet Wärsta Gård. Det blev sedan stommen till den förskollärarutbildning som idag finns på Waldorflärarhögskolan i Bromma. Även föräldrar fick ta del av Louise kunskaper genom de föräldrautbildningar hon ansvarade för. Louise har även suttit i ett antal styrelser för waldorfförskolor och stöttat starten av nya waldorfförskolor.

Viljan att värna barns rätt till en trygg och glädjefull barndom var tydlig både i Louise arbete direkt med barnen och i arbetet med studenterna i förskollärarutbildningen. Hennes iakttagelseförmåga och varma humor kom också till uttryck i en stående kolumn i Forum för antroposofi, där hon gav läsarna glimtar från förskolans värld.

Louise har alltid med värme, medmänsklighet och som ett konkret stöd funnits till för barn, föräldrar, kollegor och studenter – och har även om det uppkommit svåra situationer kunnat ge kraft och stärka vilja till att gå vidare.

Göran Ekman hade en avgörande betydelse i skapandet av den waldorfförskollärarutbildning som grundades på Ståthöga i Norrköping. Genom sitt långa engagemang i styrelsen för Rudolf Steiner Förskoleseminariet kom Göran att, tillsammans med Anne Widmark och andra kollegor, under många år bära kursansvaret för förskollärarutbildningen där. Hans gedigna erfarenhet i trähantverk har varit ovärderlig för hans strävan att inspirera blivande waldorfförskollärare att våga lita till sina egna förmågor när det gäller hantverk. I de böcker han skrivit om skapande processer har hans grundsyn kommit till uttryck i text och bild.

När waldorfutbildningarna under ett antal år samverkade med Lärarhögskolan i Stockholm kom Görans erfarenhet av lärarutbildningen vid Linköpings universitet väl till pass. I mötet med den akademiska traditionen var Göran orädd i att värna hantverket och konstens egenvärde.

Som lärare i trähantverk är det i en anda av lugn öppenhet som han söker sig fram mellan form och karaktär. Klossar, djur och människor hämtar utgångspunkt i det som ges av träet självt. En aning av en karaktär täljdes in i trästycket, för att lämna utrymme till barnets fantasi att förfärdiga och skapa i leken.

Göran har förmågan att förstå betydelsen av aning och intention. I utbildningen har blivande förskolepedagoger fått lära sig att ge omsorg åt uttryck som ger flöde åt fantasins formförvandlande kraft.

Gudrid Malmsten utbildade sig tidigt till förskollärare. När hon senare valde den allmänna linjen vid Rudolf Steinerseminariet i Järna lärde hon känna den tidens stora waldorfpedagoger. Det var också därifrån hon fick frågan om att bygga upp en waldorfförskollärarutbildning vid Skillebyholm.

En stor del av sitt yrkesliv arbetade Gudrid på en waldorfförskola mitt i Stockholms innerstad. Självklart packades ryggsäcken varje dag för en promenad till parken. Där kokades gröt på stormkök och där fick barnen klättra i träd.

Under många år har Gudrid varit verksam i våra utbildningar. Genom sitt arbete med dockspel har hon, så befriat från prestationskrav, lyckats berika och inspirera till kreativitet. De senaste åren har Gudrid deltagit i skapandet av en utbildning för waldorfbarnskötare, vilket visat sig vara av stort värde för våra waldorfförskolor.

Gudrid värnar konsten och hantverket genom sinnlig närvaro och synbar enkelhet. Ett pedagogiskt material kan bestå av tre lådor – en med tyg , en med garn och ull och en med träbitar och stenar – man tager vad man haver och skapar. Hon har en omsorg om uttrycken som ger glädje och skönhet. Med sina färgstarka och personliga målningar har hon givit en bildvärld för förskolorna att inspireras av. Gudrid har en begåvning för att synliggöra andra människors förmågor och ser som en livsuppgift att skydda och berika barns världar.

I sina sammanhang skapar Gudrid en miljö som ger liv.

 

 

Bloggen

2025 års hedersomnämnande ges till Anne-Marie Körling

2025 års hedersomnämnande ges till Anne-Marie Körling

Waldorflärarhögskolan och Waldorfskolefederationens hedersomnämnande 2025 går till Anne-Marie Körling.

WLH och WSF vill med detta hedersomnämnande lyfta fram personer eller organisationer som genom sitt arbete bidragit till barn och ungdomars utbildning och bildning.

Inom waldorfpedagogiken talar man ibland om att skolan ska vara en kulturimpuls. Vi vill med detta hedersomnämnande särskilt lyfta fram personer eller organisationer som har verkat för bildningens plats inom utbildning. Det kan handla om att visa på konstens betydelse, att bidra till att en förskola eller skola är en påtaglig del av kulturlivet, att den utbildning barn och ungdomar har fått har berikats av det som bildning kan omfatta.

Hedersomnämnandet ges vartannat år till någon som verkat i eller för det waldorfpedagogiska. Vartannat år ges omnämnandet till en extern person eller organisation som har bidragit inte till just waldorfskolan, men i den anda att man har verkat för att möjliggöra för barn och ungdomar att få möta bildning i bred bemärkelse. Det kan var i direkt arbete med barn och ungdomar eller indirekt på andra sätt.

Vi vill uppmärksamma Anne-Marie Körling för hennes outtröttliga arbete i läsningens, lärarens och elevens namn, som lärare, föreläsare, läsambassadör och författare. Med sitt fokus på undervisningens betydelse arbetar hon för alla elevers delaktighet i läsningen i skolan och hon gör det både genom att stötta och rusta läraren och välkomna eleven in i läsningen. I flera av sina böcker ger Anne-Marie Körling läraren en röst utifrån upplevelser och erfarenheter hon haft som lärare, tillsammans med eleverna. Hon skriver med uppriktighet och värme om vardagliga situationer som lärare ställs inför och vågar också skriva om yrkets djup och komplexitet. Anne-Marie Körling står på både elevens och lärarens sida, håller dem varmt och stadigt i handen och visar en väg framåt.

När Anne-Marie Körling berättar, skriver och undervisar läsning omfattar det mycket mer än tekniken och färdigheten att läsa. Eleverna får följa med på en resa in i ordens och språkets värld som visar att de olika läsförståelsenivåerna kan vara närvarande redan från början, att läsa på raderna, att läsa mellan raderna och att läsa bortom raderna. Genom att engagera eleverna i samtal och reflektioner om ord, språk, läsning och böcker utvidgas undervisningen till att vara bildningsorienterad och bildande. Ibland beskrivs bildningserfarenheter som särskilt betydelsefulla händelser och existentiella möten. Vi som lyssnat, läst eller deltagit i Anne-Marie Körlings föreläsningar märker att det bildningsartade och det existentiella ges möjlighet och tid.

 

 

 

Bloggen

Bokanmälan

Bokanmälan

Ruhi Tyson

Bokanmälan:

Albert Schmelzer

Rudolf Steiner im Spannungsfeld von Freiheitsphilosophie, Menschenrechten, Nation und ”Rasse”

(Rudolf Steiner i spänningsfältet av frihetsfilosofi, mänskliga rättigheter, nation och ”ras”)

Recension av Ruhi Tyson

 

Albert Schmelzer, professor vid Alanus universitetet och sedan länge en av de mer framstående forskarna i den tysktalande waldorfvärlden, publicerade nyligen (oktober 2025) en bok om Steiner med fokus på hans (kultur)politiska hållning. Det har visserligen skrivits relativt mycket om Steiners ras-tankar (exempelvis Martins 2012; Brüll & Heisterkamp 2008; Rose 2013; da Veiga 2022; även ett avsnitt i Tyson 2025) men Schmelzers bok är unik i att den tar ett samlat grepp kring Steiners frihetsfilosofi och tankar om mänskliga rättigheter och kontrasterar detta med hans idéer om nationalism och raser. Schmelzer går också biografiskt till väga, dvs. han belyser hur idéerna utvecklas från den unge Steiner till den äldre. Boken är också med sina 330 sidor betydlig längre än tidigare verk.

Fördelen med den biografiska blicken blir tydlig genom möjligheten den ger att framhäva kontinuitet och utveckling i Steiners tankar. Det råder en markerad kontinuitet i hans individualistiskt orienterade filosofi, något som också återkommer i hans syn på mänskliga rättigheter. Detta står å andra sidan i markerad kontrast till hans idéer om raser. Steiner använder överhuvudtaget, så vitt känt enligt Schmelzer, inte ordet ras i sina tidiga arbeten utan först i mötet med teosofins tankegods där begrepp som root-races (ungefär rot-raser) förekommer. I decennierna som följer återkommer han till frågor om människoraser vid olika tillfällen men på ett utpräglat osystematiskt sätt. Det framgår med all tydlighet att han aldrig befattade sig med frågan särskilt systematiskt utan snarare upprepade mycket av sin tids allmänna tankegods i relation till vad som för stunden intresserade honom. Det ursäktar förstås inte de emellanåt klart rasistiska uttalanden han faktiskt gjorde, inte ens mot bakgrund av att detta var något som levde i tiden. Steiner var, som Schmelzer framhåller, med sin individ-orienterade filosofi, tidigt ute med att understryka att kvinnor borde bedömas, inte utifrån sitt kön, men, precis som män, utifrån sina individuella förmågor. Det föreligger, så vitt vi vet, inga kontrasterande uttalanden där han svepande beskriver kvinnan i kategoriska termer. Det framstår alltså som en anmärkningsvärd spänning i Steiners idébiografi att han ända fram till sin död inte fullt ut verkar ha sett motsägelsefullheten här i relation till både rastankar och antisemitism.

När det kommer till Steiners uttalanden i tal och skrift om judar och judendom ser man också en tydlig utveckling. Hans ungdomstexter vittnar om en syn på det judiska som inbegriper flera klassiska antisemitiska idéer, exempelvis att det skulle finnas ett specifikt ”judiskt” sätt att tänka. Han avfärdar också antisemitismen som grotesk men i stort sett harmlös, något han mot slutet av 1800-talet under loppet av några år successivt ändrar sig om för att i början av 1900-talet skriva om den som en reell fara. Trots detta vidhåller han i slutet av sitt liv, i sin självbiografi, när han i tillbakablicken reflekterar över en positiv recension han skrev till en bitvis grovt antisemitisk roman av diktaren Robert Hamerling, att han var helt saklig i den. Till saken hör att han vid den tiden arbetade i en judisk familj som privatlärare och fadern i familjen hade blivit djupt sårad av det Steiner skrev, något Steiner både då och mer än 30 år senare ställde sig relativt oförstående till.

Schmelzer visar att Steiners tänkande på många punkter genomgick en utveckling under första världskriget i riktning mot en större medvetenhet kring problemen och riskerna med framför allt nationalismen. Men denna utveckling står i en outtalad konflikt med hans i grund och botten essentialistiska syn på folk och kulturer. Essentialism betyder i detta sammanhang i korthet en syn på folk och kulturer (etniciteter) som bärare av bestämda egenskaper och kvaliteter, i någon mening en sorts personligheter. Det är samma syn som dagens (och dåtidens) högernationalister propagerar när man ifrågasätter migranters möjligheter att bli ”genuint svenska”. Även om Steiner skiljde sig från mycket av den tidens tyska höger genom att kritisera blodsbands-nationalismen (alltså att man var tysk genom sin härkomst) så skedde det främst genom att den ersattes av en spirituell/andlig delaktighet i den tyska kulturen. Den beskrivs som en kultur som representerar Europas ”Jag” i omedelbar form, till skillnad från exempelvis de portugisiska och spanska kulturerna som representerar jaget förmedlat av det Steiner kallar förnimmelsesjälen. Det kan låta oskyldigt, men Schmelzer citerar Hurner, en sydafrikansk antroposof, som berättar att dessa perspektiv användes av framför allt tyska och engelska antroposofer i Sydafrika för att legitimera tanken att de svarta afrikanerna inte var kapabla att styra sig själva utan behövde ledas av människor från kulturer i vilka ”jaget” direkt kom till uttryck (främst då Tyskland och Storbritannien).

Denna essentialistiska syn på etnicitet hör till ett av antroposofins stora, relativt obearbetade, frågor. Steiners relativt sällsynta tankar om ras, Schmelzer visar att det handlar om färre än 10 föredrag (av över 6000) där detta är en central fråga och inte enbart något som omnämns i förbifarten, kan avskrivas som irrelevanta för antroposofin. De är så inkonsekventa och ytliga att de med stor sannolikhet främst återger vad han läst i den tidens forskning på området i kombination med teosofiska tankar och egna reflektioner. Detsamma kan inte sägas om Steiners berättelser om olika folksjälar och tidsandar. Dessa representerar en central del i antroposofin och, givet att man inte avfärdar även detta som en del antroposofin som saknar giltighet, det återstår att reda ut, på ett systematisk och forskningsförankrat sätt, hur man samtidigt kan behålla idén om folksjälar men utan att det inbegriper den sortens kulturessentialism som idag med rätta betraktas som rasistisk. Schmelzer viker inte undan för några av dessa, och andra, svåra frågor, inbegriper även skarpa kritiker av Steiner som Staudenmeier, Koren och Zander i sin diskussion på ett balanserat sätt. Han korrigerar en del av deras mer svepande omdömen men visar också på Steiners inkonsekvenser.

För att sammanfatta. Det råder ingen tvekan om att Steiner i generell mening var motståndare till nationalism, antisemitism och rasism. Det råder heller ingen tvekan om att han samtidigt inte förmådde frigöra sig från sin tids tankegods i dessa sammanhang och därför presenterade en rätt så ambivalent syn i sitt föredragsverk (hur han var i sitt dagliga liv är delvis en annan fråga, det är ju inte helt okänt att människor uttrycker sig skarpare i skrift eller föreläsningar än vad de sen faktiskt gör i umgänget med faktiska personer). Eftersom frågan är återkommande behöver det understrykas även i en recension, att Steiners problematiska uttalanden om raser, judendomen, mm., oavsett hur osystematiska och perifera de var, har spelat en emellanåt graverande roll i antroposofins utveckling och de bör varken relativiseras eller förringas (en mer ingående diskussion av detta finns i Tyson 2025).

Som helhet är boken, i mina ögon, ett gediget forskningsarbete även om korrekturläsningen inte alltid gjorts tillräckligt noga (det finns flera ställen där hela meningar upprepas med kort mellanrum och slarvfel som att Michel Foucault kallas Charles). Utomstående kritiker hade kanske önskat sig en del skarpare formuleringar av Schmelzer emellanåt men det handlar, tänker jag, mer om tolkningsperspektiv än om grundläggande skillnader i omdömen. En tydlig brist är ändå att Schmelzer helt förbigår att lyfta Steiners syn på araber (och hans återkommande uttryck ”arabism”) och bara i förbifarten nämner synen på kineser och Kina (något som nyligen blivit föremål för en studie det inte är helt orimligt att han haft kännedom om, se Hammer & Swartz-Hammer 2024). Här återstår en del arbete. Schmelzer själv noterar att han inte befattat sig närmare med Steiners syn på olika religioner och även om det finns en del enskilda studier så vore en motsvarande biografisk genomgång som denna välkommen. Så vitt jag vet finns inga planer på att översätta boken men Martyn Rawson arbetar i skrivande stund på några engelska sammanfattningar och så fort något blir tillgängligt länkar vi till det här på sidan.

Ruhi Tyson

 

Referenser

Brüll, R. & Heisterkamp, J. (2008). Frankfurt Memorandum: Rudolf Steiner and the subject of racism. PDF-fil. Nedladdad 2024-07-06 från https://info3-verlag.de/wp-content/uploads/2018/08/Frankfurt_Memorandum_English.pdf.

da Veiga, M. (2022). Ethical universalism and its dilemma in cultural history. CESt edition.

Hammer, O. & Swartz-Hammer, K. (2024). China in the anthroposophical imaginary. Vienna Journal of East Asian Studies, 16, P. 50-82.

Martins, A. (2012). Rassismus und Geschichtsmetaphysik. Esoterischer Darwinismus und Freiheitsphilosophie bei Rudolf Steiner. Info3 Verlag.

Rose, R. (2013). Transforming criticisms of anthroposophy and Waldorf education. -Evolution, race and the quest for global ethics. PDF-fil. Centre for philosophy and anthroposophy. Nedladdad 2024-07-06.

Tyson, R. (2025). Waldorfpedagogik – En kritisk introduktion. Liber.

 

Bloggen

Waldorf Alumni 2025

Waldorf Alumni 2025

Om du är tidigare waldorfelev och född mellan 1982 och 2002 kan du vara med och bidra till mer kunskap och utvärdering av waldorfskolor och waldorfpedagogik genom att delta i den stora studien Waldorf Alumni 2025. Klicka här om du vill delta i enkäten.

Studien syftar till att ge kunskap om hur tidigare Waldorfelever i de nordiska länderna (Danmark, Finland, Norge och Sverige) uppfattar och utvärderar sin tid på Waldorfskolor och vilket inflytande det har haft på deras liv idag.

Forskningsdesignen är baserad på en studie av Randoll & Peters (2021), men anpassad till nordiska förhållanden. Avsikten är att ge robust och jämförbar kunskap om Waldorfpedagogikens sociala bidrag, och att ge konstruktiv feedback till Waldorfskolorna om hur de pedagogiska metoderna, tillvägagångssättet och innehållet tas emot och värderas av tidigare elever. Detta kan användas för att utveckla Waldorfpedagogiken i våra länder. Kohorten av informanter består av tidigare Waldorfelever, födda mellan 1982 och 2002. Data samlas in genom en digital enkät via Helsingfors universitet. Det finns enkäter för vart och ett av de fyra länderna. Frågeformulären kommer att vara öppna från 9 maj till 31 oktober 2025.

 

Studiens syfte och forskningsfrågor

Det primära syftet med den nordiska Waldorfalumnstudien är att ge kunskap om hur före detta Waldorfelever uppfattar och bedömer sin utbildning och vilket inflytande deras tid i en Waldorfskola har haft på deras liv idag.Studiens design syftar till att anpassa sig till studien som gjorts av Randoll & Peters (2021), men med anpassningar till nordiska förhållanden.Målen är att ge robust och jämförbar kunskap om Waldorfpedagogikens samhälleliga bidrag i de nordiska länderna och att erbjuda konstruktiv feedback till Waldorfgemenskapen om hur de pedagogiska metoderna, tillvägagångssättet och innehållet tas emot och bedöms av före detta Waldorfelever.Informantgruppen kommer att inkludera före detta Waldorfelever födda mellan 1982 och 2002. Studien är baserad på frågeformuläret som utvecklats av Randoll & Peters (2021) men har anpassats till nordiska förhållanden.Frågeformulärets design har också utvecklats mot en mer omfattande och långtgående analys än i den ursprungliga studien av Randoll & Peters (2021).Följande tre forskningsfrågor är resultatet av denna utveckling.Dessa frågor är kopplade till specifika utdatavariabler och områden i frågeformuläret, vilket öppnar upp möjligheten till djupgående analyser inom dessa områden i studien.

 

Forskningsfrågor:

Hur uppfattar och bedömer före detta Waldorfelever styrkorna och svagheterna i sin utbildning och sin tid på en Waldorfskola?

Hur uppfattar före detta Waldorfelever idag sin personliga livskvalitet, sitt samhällsengagemang, sin självkänsla och sina livsmöjligheter i relation till sin tid på Waldorfskolan?

Hur ser före detta Waldorfelever på sitt yrkesliv, sin vidareutbildning och karriär, och hur ser de på Waldorfskolans roll i sina livsval och möjligheter?

 

NORENSE – Nordic Research Network in Steiner Education

Forskningsprojektet Waldorf Alumni 2025 är initierat av NORENSE (Nordic Research Network in Steiner Education) och genomförs i samarbete mellan Steinerhøyskolen, Waldorflärarhögskolan och Snellman-korkeakoulu. NORENSE är ett nordiskt samarbete med syfte att främja och stödja forskning om waldorfpedagogik, samt bidra till kunskapsutveckling och legitimitet för de nordiska waldorflärarutbildningarna. Läs mer om NORENSE här.

 

Caroline Bratt

Bloggen

Hedersomnämnande 2024

Hedersomnämnande 2024

Waldorflärarhögskolan och Waldorfskolefederationens hedersomnämnande

WLH och WSF vill med detta hedersomnämnande lyfta fram personer eller organisationer som genom sitt arbete bidragit till barn och ungdomars utbildning och bildning.

Inom waldorfpedagogiken talar man ibland om att skolan ska vara en kulturimpuls. Vi vill med detta hedersomnämnande särskilt lyfta fram personer eller organisationer som har verkat för bildningens plats inom utbildning. Det kan handla om att visa på konstens betydelse, att bidra till att en förskola eller skola är en påtaglig del av kulturlivet, att den utbildning barn och ungdomar har fått har berikats av det som bildning kan omfatta.

Hedersomnämnandet ges vartannat år till någon som verkat i eller för det waldorfpedagogiska. Vartannat år ges omnämnandet till en extern person eller organisation som har bidragit inte till just waldorfskolan, men i den anda att man har verkat för att möjliggöra för barn och ungdomar att få möta bildning i bred bemärkelse. Det kan var i direkt arbete med barn och ungdomar eller indirekt på andra sätt.

Hedersomnämnandet ges första gången hösten 2024.

Mottagare 2024

2024 års hedersomnämnande går till Eva Malm, Aarne Lahna och Wolfgang Bremer.

Att det finns waldorförskollärare och waldorflärare är en förutsättning för att waldorfförskolor och waldorfskolor ska kunna uppfylla sina uppdrag. Dessa tre har alla, på olika sätt, haft en avgörande betydelse för att utveckla utbildning av waldorfförskollärare och waldorflärare. De har helt konkret sett till att det finns en plats och ett hus för utbildning. Men framför allt har de värnat om att just konst, hantverk och bildning i bred och djup bemärkelse ges plats i utbildningen av de pedagoger som ska arbeta med barn och ungdomar i våra waldorfpedagogiska verksamheter. De har visat på nödvändigheten av mänsklighet i det pedagogiska arbetet. 

 

Eva Malm har arbetat som waldorflärare i Göteborg. Hon arbetade också med waldorflärarutbildning där och så småningom i Stockholm. Eva var först inriktad på högstadie- och gymnasieelever, men kom sedan att också ansvara för klasslärarutbildningen vid Kristofferseminariet. Tillsammans med Aarne Lahna fick Eva till ett samarbete med dåvarande Lärarhögskolan i Stockholm och under några år kunde man inom ramen för det samarbetet få en examen som gällde i både waldorfskola och annan grundskola. Utan erfarenheterna av detta samarbete skulle sannolikt inte dagens utbildning finnas. Eva värnade konsten och hantverket inom skola och lärarutbildning. Det märks också i de två böcker hon har skrivit: En tonårings värde och värdighet. En pedagogisk essä om det mellanmänskliga och människans mitt och Handen som handling.

Aarne Lahna arbetade i Göteborg som lärare på waldorfskolan där och med lärarutbildning. Tillsammans med Eva Malm kom han sedan att ansvara för Pestalozziutbildningen – en utbildning för ämneslärare på högstadiet och gymnasiet. Han delade också tillsammans med Eva ansvaret för klasslärarutbildningen. Aarnes starka förankring i waldorfpedagogik var en viktig kvalitet i utbildningarna. Hans stora kunskaper i biologi har kommit många waldorfelever och lärarstudenter till del. Aarne var tillsammans med Eva också en av de drivande i att det hus som WLH står på plats. Hans känsla för material och kvalitet har medarbetare och studenter fått och får ännu ta del av i huset i Bromma.

Wolfgang Bremer är för de flesta i waldorfsammanhang känd som bokbindare och lärare i bokbindning på Kristofferskolan. Wolfgang har betytt mycket för elever både i den ordinarie bokbindningsundervisningen men inte minst inom ramen för hantverksstödet på skolan. Wolfgang satt också i många år i Kristofferskolans byggnadsstiftelse. Han var en av de drivande i att skolan fick ett hantverkshus – helt unikt i sitt slag. Wolfgang arbetade också aktivt för att möjliggöra att det hus som lärarutbildningen finns i blev till. Under en period fanns det en hantverkslärarutbildning som framför allt Hasse Scherlund bar. Men vid hans sida fanns också Wolfgang. Wolfgang har bidragit till att hantverket i waldorfskolan genom åren har hållit en så hög kvalitet som den har gjort.