Hans Möller. Foto Jessica Thorell
Hans Möller. Foto Jessica Thorell
Torsdag 21/5, Kristi Himmelsfärdsdagen, gick Hans Möller bort, 95 år gammal.
Hans Möller var en av de lärare som arbetade på Kristofferskolan under pionjäråren, när waldorfpedagogiken fortfarande var ganska ny i Sverige. Han kom sen av olika skäl att arbeta på Franska skolan i Stockholm några år innan han var med och startade Ellen Key skolan i Spånga. Han skrev böcker, poesi, teaterpjäser, artiklar med mera. Han arbetade också med att utveckla och skriva om waldorfskolans kursplan.
Jag var en av dem som kom att möta Hans under hans år på Franska skolan, där jag i mitten av 70-talet hade honom som klassföreståndare i klass 5 och 6 och sen ytterligare ett par år som ämneslärare i framför allt historia. Att ha Hans som klassföreståndare innebar att vi fick göra saker som nog inte alla klasser gjorde. Han satte upp spel med oss, Himlaspelet ett år, Sagan om Kung Arthur ett annat år och däremellan lite mindre spel som Putte i grammatikskogen. Vi gjorde också ett par klassresor.
Mest minns jag nog ändå framför allt samhällskunskaps- och historieundervisningen. Vi gick i en skola där vi hade läromedel. Men Hans kom alltid in med travar med andra böcker. Han läste högt ur en del av dem, vi fick läsa texter av till exempel Jan-Olof Olsson, Jolo. Vi fick jämföra vad som skrevs av olika författare, ta del av olika perspektiv och källor. Och inte minst så berättade han livfullt och dramatiskt, ibland kanske teatraliskt i sina ämnen. Man kunde på något sätt känna historien i rummet.
Utan att egentligen veta exakt vad som försiggick på föräldramötena anade jag nog att det bland föräldrarna fanns de som hade frågor kring hans sätt att undervisa. Men han rodde det hela i land. Och när jag träffade honom många år senare så mindes han alla elever och deras föräldrar, allas namn och vad de arbetade med, med mera och han talade om alla med stor respekt och värme.
Som barn tänkte jag inte på att Hans var waldorflärare, han var bara en magister som inte gjorde precis som de andra lärarna på Franska skolan. Men som vuxen kom jag ihåg honom och hans koppling till waldorfpedagogik och bestämde mig för att ta reda på mer om waldorfpedagogik.
En klasskamrat bytte från Franska skolan till Kristofferskolan. Hon blev sen waldorflärare. Jag fortsatte i Franska skolan, men valde att, när jag fick barn, utbilda mig till waldorflärare och har sen dess arbetat med waldorfpedagogik som klasslärare och lärarutbildare. Så vi var två i den klassen från Franska skolan som sen har arbetat som waldorflärare.
Det är ju olika om och hur man påverkas av en lärare – barn påverkas också olika av olika lärare. Men jag tänker att Hans Möller var en lärare som kom att få stor betydelse för några av de val jag kom att göra och som har påverkat mitt liv i allra högsta grad och för det är jag honom tacksam.
Jag sänder varma tankar till hans familj.
Caroline Bratt, WLH
Kursplanebild, ur Hans Möllers ”Waldorfskolans kursplan: ett möte mellan yttre och inre verklighet”.