Ruhi Tyson
Bokanmälan:
Albert Schmelzer
Rudolf Steiner im Spannungsfeld von Freiheitsphilosophie, Menschenrechten, Nation und ”Rasse”
(Rudolf Steiner i spänningsfältet av frihetsfilosofi, mänskliga rättigheter, nation och ”ras”)
Recension av Ruhi Tyson
Albert Schmelzer, professor vid Alanus universitetet och sedan länge en av de mer framstående forskarna i den tysktalande waldorfvärlden, publicerade nyligen (oktober 2025) en bok om Steiner med fokus på hans (kultur)politiska hållning. Det har visserligen skrivits relativt mycket om Steiners ras-tankar (exempelvis Martins 2012; Brüll & Heisterkamp 2008; Rose 2013; da Veiga 2022; även ett avsnitt i Tyson 2025) men Schmelzers bok är unik i att den tar ett samlat grepp kring Steiners frihetsfilosofi och tankar om mänskliga rättigheter och kontrasterar detta med hans idéer om nationalism och raser. Schmelzer går också biografiskt till väga, dvs. han belyser hur idéerna utvecklas från den unge Steiner till den äldre. Boken är också med sina 330 sidor betydlig längre än tidigare verk.
Fördelen med den biografiska blicken blir tydlig genom möjligheten den ger att framhäva kontinuitet och utveckling i Steiners tankar. Det råder en markerad kontinuitet i hans individualistiskt orienterade filosofi, något som också återkommer i hans syn på mänskliga rättigheter. Detta står å andra sidan i markerad kontrast till hans idéer om raser. Steiner använder överhuvudtaget, så vitt känt enligt Schmelzer, inte ordet ras i sina tidiga arbeten utan först i mötet med teosofins tankegods där begrepp som root-races (ungefär rot-raser) förekommer. I decennierna som följer återkommer han till frågor om människoraser vid olika tillfällen men på ett utpräglat osystematiskt sätt. Det framgår med all tydlighet att han aldrig befattade sig med frågan särskilt systematiskt utan snarare upprepade mycket av sin tids allmänna tankegods i relation till vad som för stunden intresserade honom. Det ursäktar förstås inte de emellanåt klart rasistiska uttalanden han faktiskt gjorde, inte ens mot bakgrund av att detta var något som levde i tiden. Steiner var, som Schmelzer framhåller, med sin individ-orienterade filosofi, tidigt ute med att understryka att kvinnor borde bedömas, inte utifrån sitt kön, men, precis som män, utifrån sina individuella förmågor. Det föreligger, så vitt vi vet, inga kontrasterande uttalanden där han svepande beskriver kvinnan i kategoriska termer. Det framstår alltså som en anmärkningsvärd spänning i Steiners idébiografi att han ända fram till sin död inte fullt ut verkar ha sett motsägelsefullheten här i relation till både rastankar och antisemitism.
När det kommer till Steiners uttalanden i tal och skrift om judar och judendom ser man också en tydlig utveckling. Hans ungdomstexter vittnar om en syn på det judiska som inbegriper flera klassiska antisemitiska idéer, exempelvis att det skulle finnas ett specifikt ”judiskt” sätt att tänka. Han avfärdar också antisemitismen som grotesk men i stort sett harmlös, något han mot slutet av 1800-talet under loppet av några år successivt ändrar sig om för att i början av 1900-talet skriva om den som en reell fara. Trots detta vidhåller han i slutet av sitt liv, i sin självbiografi, när han i tillbakablicken reflekterar över en positiv recension han skrev till en bitvis grovt antisemitisk roman av diktaren Robert Hamerling, att han var helt saklig i den. Till saken hör att han vid den tiden arbetade i en judisk familj som privatlärare och fadern i familjen hade blivit djupt sårad av det Steiner skrev, något Steiner både då och mer än 30 år senare ställde sig relativt oförstående till.
Schmelzer visar att Steiners tänkande på många punkter genomgick en utveckling under första världskriget i riktning mot en större medvetenhet kring problemen och riskerna med framför allt nationalismen. Men denna utveckling står i en outtalad konflikt med hans i grund och botten essentialistiska syn på folk och kulturer. Essentialism betyder i detta sammanhang i korthet en syn på folk och kulturer (etniciteter) som bärare av bestämda egenskaper och kvaliteter, i någon mening en sorts personligheter. Det är samma syn som dagens (och dåtidens) högernationalister propagerar när man ifrågasätter migranters möjligheter att bli ”genuint svenska”. Även om Steiner skiljde sig från mycket av den tidens tyska höger genom att kritisera blodsbands-nationalismen (alltså att man var tysk genom sin härkomst) så skedde det främst genom att den ersattes av en spirituell/andlig delaktighet i den tyska kulturen. Den beskrivs som en kultur som representerar Europas ”Jag” i omedelbar form, till skillnad från exempelvis de portugisiska och spanska kulturerna som representerar jaget förmedlat av det Steiner kallar förnimmelsesjälen. Det kan låta oskyldigt, men Schmelzer citerar Hurner, en sydafrikansk antroposof, som berättar att dessa perspektiv användes av framför allt tyska och engelska antroposofer i Sydafrika för att legitimera tanken att de svarta afrikanerna inte var kapabla att styra sig själva utan behövde ledas av människor från kulturer i vilka ”jaget” direkt kom till uttryck (främst då Tyskland och Storbritannien).
Denna essentialistiska syn på etnicitet hör till ett av antroposofins stora, relativt obearbetade, frågor. Steiners relativt sällsynta tankar om ras, Schmelzer visar att det handlar om färre än 10 föredrag (av över 6000) där detta är en central fråga och inte enbart något som omnämns i förbifarten, kan avskrivas som irrelevanta för antroposofin. De är så inkonsekventa och ytliga att de med stor sannolikhet främst återger vad han läst i den tidens forskning på området i kombination med teosofiska tankar och egna reflektioner. Detsamma kan inte sägas om Steiners berättelser om olika folksjälar och tidsandar. Dessa representerar en central del i antroposofin och, givet att man inte avfärdar även detta som en del antroposofin som saknar giltighet, det återstår att reda ut, på ett systematisk och forskningsförankrat sätt, hur man samtidigt kan behålla idén om folksjälar men utan att det inbegriper den sortens kulturessentialism som idag med rätta betraktas som rasistisk. Schmelzer viker inte undan för några av dessa, och andra, svåra frågor, inbegriper även skarpa kritiker av Steiner som Staudenmeier, Koren och Zander i sin diskussion på ett balanserat sätt. Han korrigerar en del av deras mer svepande omdömen men visar också på Steiners inkonsekvenser.
För att sammanfatta. Det råder ingen tvekan om att Steiner i generell mening var motståndare till nationalism, antisemitism och rasism. Det råder heller ingen tvekan om att han samtidigt inte förmådde frigöra sig från sin tids tankegods i dessa sammanhang och därför presenterade en rätt så ambivalent syn i sitt föredragsverk (hur han var i sitt dagliga liv är delvis en annan fråga, det är ju inte helt okänt att människor uttrycker sig skarpare i skrift eller föreläsningar än vad de sen faktiskt gör i umgänget med faktiska personer). Eftersom frågan är återkommande behöver det understrykas även i en recension, att Steiners problematiska uttalanden om raser, judendomen, mm., oavsett hur osystematiska och perifera de var, har spelat en emellanåt graverande roll i antroposofins utveckling och de bör varken relativiseras eller förringas (en mer ingående diskussion av detta finns i Tyson 2025).
Som helhet är boken, i mina ögon, ett gediget forskningsarbete även om korrekturläsningen inte alltid gjorts tillräckligt noga (det finns flera ställen där hela meningar upprepas med kort mellanrum och slarvfel som att Michel Foucault kallas Charles). Utomstående kritiker hade kanske önskat sig en del skarpare formuleringar av Schmelzer emellanåt men det handlar, tänker jag, mer om tolkningsperspektiv än om grundläggande skillnader i omdömen. En tydlig brist är ändå att Schmelzer helt förbigår att lyfta Steiners syn på araber (och hans återkommande uttryck ”arabism”) och bara i förbifarten nämner synen på kineser och Kina (något som nyligen blivit föremål för en studie det inte är helt orimligt att han haft kännedom om, se Hammer & Swartz-Hammer 2024). Här återstår en del arbete. Schmelzer själv noterar att han inte befattat sig närmare med Steiners syn på olika religioner och även om det finns en del enskilda studier så vore en motsvarande biografisk genomgång som denna välkommen. Så vitt jag vet finns inga planer på att översätta boken men Martyn Rawson arbetar i skrivande stund på några engelska sammanfattningar och så fort något blir tillgängligt länkar vi till det här på sidan.
Ruhi Tyson
Referenser
Brüll, R. & Heisterkamp, J. (2008). Frankfurt Memorandum: Rudolf Steiner and the subject of racism. PDF-fil. Nedladdad 2024-07-06 från https://info3-verlag.de/wp-content/uploads/2018/08/Frankfurt_Memorandum_English.pdf.
da Veiga, M. (2022). Ethical universalism and its dilemma in cultural history. CESt edition.
Hammer, O. & Swartz-Hammer, K. (2024). China in the anthroposophical imaginary. Vienna Journal of East Asian Studies, 16, P. 50-82.
Martins, A. (2012). Rassismus und Geschichtsmetaphysik. Esoterischer Darwinismus und Freiheitsphilosophie bei Rudolf Steiner. Info3 Verlag.
Rose, R. (2013). Transforming criticisms of anthroposophy and Waldorf education. -Evolution, race and the quest for global ethics. PDF-fil. Centre for philosophy and anthroposophy. Nedladdad 2024-07-06.
Tyson, R. (2025). Waldorfpedagogik – En kritisk introduktion. Liber.
